MENY
I veckan har vi varit några dagar i mitt älskade Varberg. Vi fick ett par riktigt fina dagar och sommarstaden visade sig från sin bästa sida. Jag bor förvisso i en kuststad nu också, men Varberg och havet är synonymt på ett helt annat sätt. Varberg är havet.
En förmiddag väntade vi in första turen med strandtåget, ett litet eltåg som går längs strandpromenaden från Varbergs hamn till Apelviken.
Jag säger det igen, Varberg och havet. Liksom drömmigt.
Tågturen var en väldigt bra start på dagen. Det kändes fint att få visa, peka och dela med mig av staden till min lilla familj. Bortsett från ett halvår efter mina studier är det i höst elva år sedan jag flyttade från staden. Det känns galet med tanke på att jag nästa år fyller trettio. I över en tredjedel av mitt liv har jag bott någon annanstans, ändå är Varberg hemma.
Efter turen köpte vi kulglass, gick upp till torget för ett snabbt ärende och sen tillbaka ner till Barnens barnstrand och vad som måste vara Varbergs vackraste byggnad, Kallbadhuset.
På stranden hade de byggt klätterväggar för de mindre barnen. De var alldeles lagom spännande och utmanande för vår tjej som har börjat våga lite mer på senaste tiden.
Samma kväll åt vi kvällsmat på tredje vik på Getterön. Vi gjorde ofta det under min uppväxt och jag älskar utsikten uppifrån klipporna. Allt rymms inte i mitt foto, men när man står där uppe har man både första vik, Fästningen, strandpromenaden, Kusthotellet, Subbe fyr och Skrivareklippan inom synhåll. Det är verkligen en vykortsvy!
Morgonen därpå kände vi oss fortfarande hungriga på havet och åkte ner till Apelviken. Jämfört med Råå vallar som vi brukar besöka i Helsingborg så är Varbergs stränder en riktig frihet för de minsta. Inga stenar och långgrunt vatten gör att barnen kan springa fram och tillbaka bäst de vill. En frihet även för föräldrarna!
Även denna kväll åkte vi ut till Getterön, men första vik. Elma ville fiska med morfar och Axel sprang fram och tillbaka med mormor i släptåg. Om ni tittar noga ser ni dem alla fyra i bild. Morfar och Elma till vänster och mormor och Axel till höger.
Elma med sitt spö. I bakgrunden syns färjan som är påväg över till Danmark, också en typisk Varbergssyn.
Utöver detta har vi hunnit med en fika på Vareborgs nyöppnade jordgubbscafé, haft besök av mina morföräldrar, lyssnat till Mikael Wiehe ute på Strömma Farmlodge och hälsat på ett par goda vänner som köpt hus i stan.
Det är inte utan att jag dessa dagar frågat mig själv både en och två gånger hur jag kunde flytta från staden. Jag håller den varmt om hjärtat. Vem vet, en vacker dag kanske jag flyttar tillbaka, med mina tre!
1